Carros blogg

Nu är Leo på dagis och jag sitter här hemma och väntar på att klockan ska bli halv elva så jag får hämta honom. Det är första dagen som han är där utan mig och det känns lite pirrigt. Men då det har gått bra dom andra dagarna så borde det ju gå bra nu också, eller hur??!

Dom tre första dagarna vi var där så satt jag vid ett bord i samma rum som Leo och fröken var i. Jag fick lite uppgifter att göra så han skulle se att mamma var upptagen. Bla så skulle jag göra ett collage med trygghetsbilder på, klippa och klistra bilder på mig och André, mormor, morfar, farmor, farfar, mostrarna, morbror, kusinen osv. Den andra uppgiften jag fick (vilken var mindre rolig) var att måla ett självporträtt med vattenfärger. Självporträttet är avklarat men det blev inte bra direkt, och det värsta är att det sitter på väggen i pysselrummet nu tillsammans med dom andra porträtten som de andra föräldrarna har gjort.
Det var inte många gånger som Leo kom till mig och då han kom var det för att visa en bok, en nalle eller annan leksak som han hittat. Dom andra barnen har varit ute och lekt på gården så Leo har haft stället nästan helt för sig själv (det har varit 1-3 barn inne med honom)så han har utforskat alla rum och saker i lugn och ro.

Igår var han ute med dom andra barnen och lekte och jag stannade inne och löste lite korsord. Han spanade in dom större barnen och gjorde som dom gjorde. Det hade kommit fram en kille till Leo och sagt  "Bu" och sen gick tydligen Leo runt och sa "bu,bu,bu". 

Imorgon så ska han få äta där för första gången och på Torsdag ska han både äta och sova. Då ska mamma hämta honom efter sovstunden då jag åker till Umeå med jobbet på kickoff. Vi kommer att sova över i Umeå så på Fredagsmorgonen kommer Frida och Seth hit och sköter Leo en stund tills jag kommer hem så André kan fara på jobbet. 


Nu ska jag skynda mig till dagis och hämta Leo, undrar hur det har gått? 

Igår morse när Leo vaknade och klev ner från våran säng så kunde han inte stödja sig på vänster ben. Han satte sig ner på golvet direkt och gnydde lite. Han ställde sig upp igen men satte sig ner lika snabbt igen, började gråta och kröp  istället.
Stackars bubben kunde inte gå.

Jag pratade med mamma och vi kom fram till att jag skulle pröva massera benet och kanske sätta han i badkaret en stund, ifall han hade sovit på något konstigt vis eller så. 
Men det blev inte bättre, han fortsatte att krypa, prövade resa sig upp med stöd av bordet eller något annat men så fort han satte ner vänsterbenet så satte han sig ner igen. 

När André kom hem från jobbet så bestämde vi oss för att åka till vårdcentralen så dom fick kolla på honom.  
Vi fick först träffa en sköterska som sedan skickade oss vidare till doktorn. 

Doktorn sa nästan direkt att Leo har en förkylning i höften vilket gör (i hans fall) att han inte vill stödja på vänster ben. Detta kommer att hålla i sig i 7-10 dagar och troligtvis kommer han att få ondare/bli ömmare innan det vänder och blir bra igen sa hon. Det vi kan göra får att hjälpa Leo är att ge honom alvedon om vi märker att det blir ont för honom.
Efter besöket hos doktorn vart vi skickade till labbet för blodprovstagning, ett sånt där ont stick i fingret. Men Leo satt helt stilla och sa inte ett pip,  sedan skulle vi tillbaka till doktorn för att få svar på blodprovet. Värdena var bra och vi fick en ny tid på Torsdag då han ska tillbaka på återbesök, nytt blodprov och besök hos doktorn.
Leo var lite ledsen/arg igår för att han inte kunde gå eller springa som vanligt och man fick bära honom en hel del. Han kom krypandes till en och ville upp och så pekade och försökte han berätta vart han ville man skulle gå. 

Idag på förmiddagen så fortsatte han att krypa för det mesta, gick några enstaka steg bara. Och när han gick så haltade han. Efter att han hade ätit lunch och sovit så åkte vi till Stigs och fikade, jag, André och Leo. Efter det så åkte vi till mitt jobb och Leo fick bla en rutschkana med sig hem. Han blev hur glad som helst för denna så efter att André hade monterat ihop den så var det full fart på Leo igen. Nu sprang han (haltandes) till stegen, klättrade upp, åkte ner, sprang igen till stegen åkte ner igen och så fortsatte han ett bra tag. Det var som om han hade glömt bort att han hade ont i benet. Hur kul som helst att se men jag började bli lite orolig för hur ont han kommer att få inatt av allt springande. Vi gav honom alvedon innan han somnade nu ikväll så vi får väl se hur det går.

Leo älskar att åka rutschkana, syns det?!