Carros blogg

I går kväll kom Lotta förbi med ett par skidor och stavar som Leo skulle få ärva. Tyvärr var de lite väl stora för Leo just nu, men de blir nog perfekta om något år. Vi ställde bara skidorna mot väggen i hallen över kvällen och på morgonkvisten upptäckte Leo givetvis dessa.

Leo gick fram till dem och lade ned skidorna på golvet, han hämtade stavarna och undersökte dem.
Carro:- Skulle du vilja åka skidor?
Leo:- Jaa
Carro:- Då får du fråga pappa när han hämtar dig idag på dagis.
Leo:- Ja
(Leo blev nöjd och ställde tillbaka sakerna)

När Leo blev hämtad blev det mellis och lite städning inne som låg på schemat. Men efter det återupptäckte Leo de fina skidorna som stod i hallen.

:- Pappa? Paappaa!
André:- Ja?
Leo:-  de där!! (visar skidorna och stavarna)
A:- Jo, de fick du av Lotta i går när du sov.
Leo lägger ned skidorna, hämtar stavarna, kliver upp på dem och visar till pappas förvåning att han vet hur skidorna ska åka fram och tillbaka genom att glida med fötterna istoppade i bindningarna på klinkersen i hallen.
A:- Vet du hur man gör när man åker skidor? Wow Leo! Skulle du vilja prova åka?
L:- Ja, da ute!
Tyvärr passade inte Leos skor i de alltför stora bindningarna, som tur var hade vi fått tag på ett par skidor ifjol som  låg någonstans i förrådet som var snäppet mindre.
När André justerat bindningarna på de mindre skidorna och bekräftat för Leo att de passade blev han alldeles överlycklig. Han hoppade och dansade runt runt och skrek Ja! Ja!

Leo tyckte det var riktigt roligt att knata runt på skidorna och tog sig runt kvarteret i sakta mak, även en lov till bussvägen hanns med.

Leo fick en egen hund i julklapp.


Ibland får hunden mat oxå, den här gången blev det kyckling och juice.
-Varsågod!




Leo har börjat sitta på toan, med en alfonsbok går det bra.


Målning på G



Hand- och fot-avtryck blev det också.



Leo fick en snöskovel av morfars före jul, mycket uppskattad.



Baka är en annan sak Leo tycker om att göra.



Här bakade vi chockladbollar innan vi åkte till...


...Ersmark och hälsade på. Tror nog att dom blev godkända, kommer inte ihåg hur många bollar barnen åt.





Mera bakning, den här gången blev det muffins med nonstop i.


En nöjd Leo...


..och en stolt Leo.

Ja då var julen och nyåret över, fort går det och på Måndag börjar jag jobba igen.


Den 23:dje december hade vi lilla julafton med min familj hemma hos storasyster, Rickard och Hannes (och katterna förstås). Tyvärr kunde varken mamma och pappa eller Crille, Ida och lille Hugo komma men vi andra träffades ändå.
Tomtegröt med skink- och lax- smörgåsar till, godis, kladdkaka med glass, julmust och 2 tomtar som kom på besök. Julklappsleken körde vi inte, bestämde att vi ska försöka träffas allihopa vid senare tillfälle då alla kan vara med. Det var så roligt när Seth sprang och öppnade dörren lite då och då och ropade att tomte skulle komma, och när tomtarna äntligen kom så var det inte så roligt längre. Då var han snabbt uppe i Patriks famn och ville inte alls se på dom snälla tomtarna som kom för att dela ut julklappar.


Så här står Leo ofta, med benen i kors när han pratar i telefonen.


Fotografen Seth


Leo välkomnar tomtarna


Hannes hoppas att paketet är till han


Seth visar Hannes hur hans nya telefon fungerar


Patrik försöker få Seth att vända sig om och ta emot julklappen men det ville inte sonen


När tomtarna skulle åka vidare vågade Seth titta fram

Efter julklappsöppnandet och efterrätt (Seth hann även ta ett bad) så var det dax att gå ut och sopa fram bilen och köra hem och fortsätta packa inför resan till Granbergträsk där vi firade julafton tillsammans med Andrés familj.


I Granbergs var det oxå gott om snö...


..och mat


Även tomten hittade till oss ute i skogen


Tomten kom med bla nya vantar till Leo


Leo öppnar ett av paketen, vilket innehöll ett Alfons Åberg påslakan (Leos favorit).


Gammelmormor Vera öppnar sina paket.

På annandag jul var det sedan dax att åka hem till stan då jag skulle jobba. Tanken var att jag skulle åka med Andrés kusin + sambo hem på juldagen men då dom åkte redan på förmiddagen så blev det ändrade planer. Och tur var väl det, att även Leo och André åkte hem (hade tänkt stanna nån extra dag)för 14.45 fick jag ett telefonsamtal från André på jobbet.
-Vi är på lassa, vi fick åka ambulans in. När tror du att du kan sluta, skulle behöva nya kläder för Leo kräkte ner både mig och han själv i ambulansen.
VA, vad har hänt?!!
Leo hade fått ett krampanfall, feberkramp när han satt i soffan och dom skulle börja läsa en bok. André såg att Leos ben började skaka sedan började ögonen rulla och sen skakade hela han. Andrés första tanke var om han hade satt något i halsen och inte kunde andas, så fort in med 2 fingrar i munnen för att känna om det var något där, inte det. La Leo på mage för att slå ut eventuell grej som kunde ha fastnat längre ner, det var då som han kom på att det är nog ett krampanfall. Så fort ut i snön för att kyla ner lillgubben. Sedan in i duschen för att duscha honom kallt och ringa 112.
Ambulans var på väg och medans dom väntade skulle André stå vid ett öppet fönster för att fortsätta kyla ner Leo. André kom ihåg en lektion vi i föräldragruppen hade med vårdcentralen när barnen var små, jag själv kom inte ihåg den.
Jag säger bara det, vilken tur att det inte var jag som var ensam hemma med Leo just då, jag skulle bara få panik och inte veta vad jag skulle ha gjort.
 
Såklart for jag från jobbet på en gång men kom på när jag satt i bilen på väg hem att jag tog ju ingen husnyckel med mig, tänkte att dom ska nog ingenstans idag (eller inte så långt iallafall) så jag svängde förbi och plockade upp mamma som har en nyckel till oss. Packade ihop lite kläder och blöjor och sedan raka vägen till lassa. André och Leo var placerade i ett isoleringsrum på barnavdelningen. Och i det rummet skulle vi tillbringa natten då dom ville ha kvar Leo för observation då det var första krampanfallet för Leo.

Tydligen är det jätte ärftligt just feberkramp, både jag och André hade det när vi var små. Mamma berättade när pappa var ensam med oss tre systrar och både jag och Frida började krampa samtidigt, förstå paniken då!

Dagen efter fick vi åka hem om vi ville och det gjorde vi. Så kul var det inte att vara instängd i ett rum som man inte fick lämna och Leo började bli lite rastlös oxå. Vi ringde efter taxi då mamma hade kört hem våran bil kvällen innan så den inte skulle behöva stå på lassaparkeringen under natten. Och med all snö som hade kommit under natten och fortfarande kom så kändes det lättast med taxi hem.

Läkarna upptäckte även att Leo hade öronimflamation, så nu käkar han pencilin oxå men imorgon är sista dagen på den kuren. Det har varit lite tjafs för att få i han den men då igår kom jag på att om han får trycka på sprutan själv in i munnen kanske det går bättre och det gjorde det. Då blev det helt plötsligt kul att ta medicin, synd att vi inte kom på det för några dagar sedan.

Dagen efter vi kommit hem från lassa blev Leo feberfri, hostan är betydligt mindre men han snorar en del fortfarande men det är ju snortider nu så...

Nyårsafton firade vi här hemma hos oss tillsammans med glada vänner. 9 vuxna och 3 barn (eller 4 om man räknar med bebisen i Lindas mage som ska komma vilken dag som helst). Lotta fixade förrätten, vi stod för varmrätten, Anna hade fixat efterrätten och Macke och Jacob stod för snacks och skålningsdryck. En lyckad och trevlig kväll med lite guitar hero, sällskapsspel och en massa prat.


Leo och Sixten äter ostkrokar och ser på musse pigg.


Hallå, här är fotografen!!