Första veckan...
..på jobbet är nu avklarad. Många frågor har det blivit, har vi det och det hemma nu, är det beställt och hur var det man gjorde det där då? osv. osv.
Det onda i ryggen har också kommit tillbaka, då man går rätt så mycket på ett relativt hårt golv. Måste nog börja styrketräna igen så blir det nog bättre.
Nu förstår jag hur André kände sig när han kom hem från jobbet och jag var redo att hitta på något men André var oftast så trött då. Nu är det tvärtom, jag är sååå trött och André är redo att hitta på något. Man blir trött på ett helt annat sett när man jobbar än när man är hemma med Leo. Trodde inte att det skulle vara så stor skillnad men det är det.
Imorgon är jag äntligen ledig då jag bara var ledig i Tisdags förra veckan, men någon sovmorgon blir det inte då vi har personalmöte mellan kl 8-10 imorgonbitti (oftast så brukar personalmöterna inträffa på min lediga dag så jag är rätt så van).
Det är både och att vara tillbaka på jobbet, kul att träffa jobbarkompisarna igen men jag känner att man missar en del framsteg som Leo gör. Tex. har han börjat stå själv mera nu, lärt sig säga titti (=tutte) då han är trött och vill vila en stund, han kan dricka själv, han har ätit gröt med sked alldeles själv, han har börjat "prata" en hel del, han kryper med en väldig fart och låter som en traktor(?), han har blivit snabb på att resa sig upp, om vi glömt att stänga någon dörr så är han snabb dit och öppnar och stänger dörren om och om igen (undrar varför det är så roligt?), det är en hel del som man missar.
André berättade att han och Leo hade en konversation i bilen idag, den löd så här:
På väg hem från IcaMaxi, Leo satt som vanligt bak i bilen i bilstolen. Leo började gråta.
- Vad är det gubben? frågade Andé
-Pa pa, svarade Leo
-Ja vad är det?
-Titti, titti.
-Du ska få tutten, jag ska stanna så fort jag kan, så ska jag ge dig tutten.
Då slutar Leo att gråta och André kör 100 meter till innan han kunde stanna bilen och ge Leo tutten.
Det onda i ryggen har också kommit tillbaka, då man går rätt så mycket på ett relativt hårt golv. Måste nog börja styrketräna igen så blir det nog bättre.
Nu förstår jag hur André kände sig när han kom hem från jobbet och jag var redo att hitta på något men André var oftast så trött då. Nu är det tvärtom, jag är sååå trött och André är redo att hitta på något. Man blir trött på ett helt annat sett när man jobbar än när man är hemma med Leo. Trodde inte att det skulle vara så stor skillnad men det är det.
Imorgon är jag äntligen ledig då jag bara var ledig i Tisdags förra veckan, men någon sovmorgon blir det inte då vi har personalmöte mellan kl 8-10 imorgonbitti (oftast så brukar personalmöterna inträffa på min lediga dag så jag är rätt så van).
Det är både och att vara tillbaka på jobbet, kul att träffa jobbarkompisarna igen men jag känner att man missar en del framsteg som Leo gör. Tex. har han börjat stå själv mera nu, lärt sig säga titti (=tutte) då han är trött och vill vila en stund, han kan dricka själv, han har ätit gröt med sked alldeles själv, han har börjat "prata" en hel del, han kryper med en väldig fart och låter som en traktor(?), han har blivit snabb på att resa sig upp, om vi glömt att stänga någon dörr så är han snabb dit och öppnar och stänger dörren om och om igen (undrar varför det är så roligt?), det är en hel del som man missar.
André berättade att han och Leo hade en konversation i bilen idag, den löd så här:
På väg hem från IcaMaxi, Leo satt som vanligt bak i bilen i bilstolen. Leo började gråta.
- Vad är det gubben? frågade Andé
-Pa pa, svarade Leo
-Ja vad är det?
-Titti, titti.
-Du ska få tutten, jag ska stanna så fort jag kan, så ska jag ge dig tutten.
Då slutar Leo att gråta och André kör 100 meter till innan han kunde stanna bilen och ge Leo tutten.
Kommentarer
Trackback
