Besök på akuten
Vi har nu kommit hem från akuten där vi fick tillbringa nästan 4 timmar med lille Leo. I eftermiddags så tyckte jag att han började se allt mer och mer hängig ut så jag provade febern igen och då hade tempen stigit till 40.2 grader! Jag gav honom alvedon och efter en halv timme så var den nere på 39.6, vart lite lugnare då det gick åt rätt håll. Men sedan efter 2 och en halv timme till så var tempen uppe på 40 grader igen. Jag ringde till mamma och frågade vad vi skulle göra, hon tyckte vi skulle ringa till sjukvårdsupplysningen. Sagt och gjort och kvinnan som svarade tyckte att vi skulle åka in och be dom kolla på honom.
När vi kom dit fick vi sitta en stund i väntrummet. Det var 2 stycken före oss i kön, en kille som hade spelat basket som skadat handleden och en gammal tant, har ingen aning om vad det kunde vara för fel på henne då hon såg rätt pigg ut.
Äntligen var det våran tur att få träffa sköterskan Kurt. Han frågade hur det stod till och fyllde i en journal. Sen var det bara att sätta sig i väntrummet igen och vänta tills doktorn ropade upp oss. Leo började bli trött, det var ju läggdax för honom då. Han somnade lagomt tills vi blev uppropade. Vi fick väcka honom för dom skulle ta en snabbsänka på honom, ett sånt där ont stick i fingret och fyllde ett litet rör med blod. Och gissa om han grät stackarn. Och inte fick han nåt barnplåster heller med bamse eller nån annan rolig figur på utan bara ett sånt där tråkigt brunt ett.
Efter en stund kom sköterskan tillbaka och sa att värdet låg lite högt (alltså så har han ett virus i kroppen) och att dom ville ha ett urinprov också. Hon tejpade fast en påse över snoppen på Leo och sa att vi skulle se till att han kissade. Och det gjorde han rätt snabbt, men vart tog sköterskan vägen?? Vi väntade och väntade men hon kom inte. När André gick ut i korridoren för att hitta någonstans att skölja av Leos tutte som åkt ner (på det skitiga!) golvet så såg han ett gäng sköterskor som stod och pratade och skrattade gott. André kom tillbaka med tutten till Leo som börjat bli hyfsat less på att ligga där med en fasttejpad påse. Han gick ut i korridoren igen för att hämta sköterskan men då var alla försvunna. Tiden gick och ingen kom så jag gick en tur för att kolla om jag såg någon men inte. Efter nästan 1 timme så kom en läkare in och undrade varför dom inte hade fått något urinprov.
-Ja Leo har varit klar sen ett bra tag, sa vi.
-Okej, jag ska be att någon kommer in och hämtar det då, sa han.
Efter en stund kom en ny sköterska in och tog hand om urinprovet.
Provet var negativt, men dom skulle skicka det på odling också så om en vecka ungefär får vi veta om det visar något på det.
Läkaren kom in och lyssnade på Leos hjärta och lungor, det lät bra och han tyckte att vi kunde åka hem.
Om Leo skulle börja matvägra, inte få i sig nån vätska, bli hängig eller inte kissa så skulle vi komma tillbaka.
-Akuten är ju alltid öppen eller så tar ju vårdcentralen också emot er om det skulle vara något , sa han.
-Jo, där har jag varit idag, sa jag och berättade att den sköterskan sa att vi inte skulle ge honom nån alvedon.
-Varför inte då?! Vem var det som sa det, undrade han.
-Jag kommer inte ihåg vad hon hette sa jag.
-Det rådet har då jag aldrig gett någon, det var det dummaste tyckte han.
Så vem ska man lyssna på?? Jag tror att jag håller med läkaren på akuten.
Nu ligger Leo i sin säng och sover så jag får nog gå och lägga mig jag också nu så jag hinner sova en stund innan han vaknar.
Godnatt!
När vi kom dit fick vi sitta en stund i väntrummet. Det var 2 stycken före oss i kön, en kille som hade spelat basket som skadat handleden och en gammal tant, har ingen aning om vad det kunde vara för fel på henne då hon såg rätt pigg ut.
Äntligen var det våran tur att få träffa sköterskan Kurt. Han frågade hur det stod till och fyllde i en journal. Sen var det bara att sätta sig i väntrummet igen och vänta tills doktorn ropade upp oss. Leo började bli trött, det var ju läggdax för honom då. Han somnade lagomt tills vi blev uppropade. Vi fick väcka honom för dom skulle ta en snabbsänka på honom, ett sånt där ont stick i fingret och fyllde ett litet rör med blod. Och gissa om han grät stackarn. Och inte fick han nåt barnplåster heller med bamse eller nån annan rolig figur på utan bara ett sånt där tråkigt brunt ett.
Efter en stund kom sköterskan tillbaka och sa att värdet låg lite högt (alltså så har han ett virus i kroppen) och att dom ville ha ett urinprov också. Hon tejpade fast en påse över snoppen på Leo och sa att vi skulle se till att han kissade. Och det gjorde han rätt snabbt, men vart tog sköterskan vägen?? Vi väntade och väntade men hon kom inte. När André gick ut i korridoren för att hitta någonstans att skölja av Leos tutte som åkt ner (på det skitiga!) golvet så såg han ett gäng sköterskor som stod och pratade och skrattade gott. André kom tillbaka med tutten till Leo som börjat bli hyfsat less på att ligga där med en fasttejpad påse. Han gick ut i korridoren igen för att hämta sköterskan men då var alla försvunna. Tiden gick och ingen kom så jag gick en tur för att kolla om jag såg någon men inte. Efter nästan 1 timme så kom en läkare in och undrade varför dom inte hade fått något urinprov.
-Ja Leo har varit klar sen ett bra tag, sa vi.
-Okej, jag ska be att någon kommer in och hämtar det då, sa han.
Efter en stund kom en ny sköterska in och tog hand om urinprovet.
Provet var negativt, men dom skulle skicka det på odling också så om en vecka ungefär får vi veta om det visar något på det.
Läkaren kom in och lyssnade på Leos hjärta och lungor, det lät bra och han tyckte att vi kunde åka hem.
Om Leo skulle börja matvägra, inte få i sig nån vätska, bli hängig eller inte kissa så skulle vi komma tillbaka.
-Akuten är ju alltid öppen eller så tar ju vårdcentralen också emot er om det skulle vara något , sa han.
-Jo, där har jag varit idag, sa jag och berättade att den sköterskan sa att vi inte skulle ge honom nån alvedon.
-Varför inte då?! Vem var det som sa det, undrade han.
-Jag kommer inte ihåg vad hon hette sa jag.
-Det rådet har då jag aldrig gett någon, det var det dummaste tyckte han.
Så vem ska man lyssna på?? Jag tror att jag håller med läkaren på akuten.
Nu ligger Leo i sin säng och sover så jag får nog gå och lägga mig jag också nu så jag hinner sova en stund innan han vaknar.
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
